-Selfharm-
Ett otroligt jobbigt och känsligt ämne,
Många skär sig för att glömma verkligenheten ett tag, bara stänga ute världen och känna hur smärtan rinner ut med blodet som faller ner för din arm/ben,
Smärtan man känner som befriar en... för stunden.
För sen kommer ångesten, självhatet, man känner sig ännu mer värdelös och skäms ännu mer över sig själv, gömmer såren under lång ärmade tröjor,
Och sen låtsas som att inget har hänt,
Ljuga om hur man mår, säga att allt är bra när allt är skit,
När allt man vill är att springa iväg, försvinna bort och aldrig återvända...
Och man vill berätta för någon.. hur man mår, få gråta ut och känna ett stöd,
Och DÅ kommer dom dömande orden, icke förstående jävla idioter som trycker ner dig ännu mer.. stämplar dig som en störd, freak, mongo, orden kan fortsätta...
Klumpen man känner då..
Att man tillslut vågade öppna sig för någon och berätta..
Men vad får man?
Skit och dömande blickar,
Man faller ner igen ännu mer deppig och rakbladet tyckts vara ens enda vän,
Berätta för föräldrarna finns inte i tankarna för man vet hur dom kommer reagera...
Skäll är det SISTA man vill höra... man vill att någon lyssnar och lägger armarna om en och säger att allt kommer ordna sig, att man finns för en,
INTE få skäll, dömande ord,
Ni som inte mår skit... försök att förstå hur det känns för oss som mår skit... Att ERA jävla kränkande inlägg, hånade ord och '' skämt bilder'' faktiskt SÅRAR en?
Slår den tanken er?
Ni tar självskadande beteende som ett jävla skämt... skojar och hånar det...
Det är ingen jävla lek, det är allvar!
Folk som tar sitt liv för att dom inte orkar mer...
Att ni hånar sånt och skrattar?
Hur kan ni ens kalla er själva för människor?
Liksom INNAN ni kränka någon och skriva kränkande inlägg...
TÄNK på hur dom som mår skit känner och HUR det skulle kännas om NI mådde skit och någon skämtade och hånade dig?