Iphone till Barn??

Iphone!

Samhällets mest populära telefon..Idag på stan ser du folk i alla åldrar hålla i en Iphone.

Allt ifrån 50 åringar till 10 åringar.

Iphone är en bra telefon så på den fronten är det inget fel men det var inte det jag tänkte ta upp dag,

grejen jag tänkte ta upp är föräldrar som på riktigt köper sitt 10 åriga barn en Iphone.

Alltså ursäkta, men hur i hela världen tänker ni?

I den åldern är ju man fortfarande barn och ska ha nya leksaker inte en stor jäkla telefon.

När jag ser 10 åringar på stan med typ en Iphone 5.. så blir jag nästan lite rädd för samhället.. liksom, vart är vi egentligen påväg?

Jag förstår att man kanske vill ge sitt barn en telefon så att man kan ringa och hålla koll o så men måste det just vara typ den största telefon ni kan hitta?

Det finns ju mindre telefoner som fortfarande funkar alldeles utmärkt som skulle funka lika bra.

Liksom, snart köper väl föräldrar en macbook pro dator och annat skit till dom.

Barn ska få vara barn så länge som möjligt!

Telefoner och allt annat skit kommer sen.. tro mig, dom har gott om tid.

Jag kan väl tänka mig flera olika anledningar till varför föräldrar köper en iphone till sitt barn,

Kanske vill att barnet inte ska hamna efter i trenden, barnet kanske tjatar, tänker att det är lika bra om han/hon får en telefon så slutar dom tjata.

Jag har länge tänkt skriva ett sånt här inlägg men har aldrig kommit mig för förens nu.

Håller ni med?

Skriv isf gärna en kommentar.

Ha det gött! ^^

Min åsikt om Smink

Finns oändligt många sminkprodukter,

allt ifrån läppglans till ögonbrynsborste,

Timmar efter timmar folk lägger tid på att fixa den ’’ perfekta ’’ party looken eller en neutral sminking till en vanlig skoldag,

Media får smink och låta som värsta magin,

Och visst, smink kan förändra ditt utseende.. till en viss del.

Men under allt du kletar och pudrar på.. så är DU fortfarande du.

Vad är det jag vill säga med detta

 kanske ni tänker?

Jo…

Att jag tycker smink pressen har gått överstyr,

Att alltför många tjejer på riktigt inte tror länge att dom är fina/vackra utan smink.. 

Att om man ser deras mörka ringar under ögonen eller kanske någon enstaka finne så är det jordens undergång.

Nu för tiden så börjar typ 11 åringar med smink

DET är sjukt tycker jag.

Och då finns det säkert någon människa som tänker: 

’’ Låt dom göra vad dom vill.. det kan inte du bestämma. ’’

Och visst, det kan jag inte.. MEN jag endå skriva detta för nu har jag fått nog!

DU är fin utan smink!
DU behöver inte täcka dig själv med massa produkter,

Och vet du vad smink är gjort av?

Läppstiftet som du smetar på dig… är oftast gjort av krossade löss.

och vem vet vad andra saker är gjorda av?

All reklam på TV om ’’ mirakel kräm ’’ eller den senaste mascaran.. bla bla bla.

Jag vet inte om det bara är jag men såna reklamer är så jäkla tråkiga.

Och sen vad är grejen med att visa upp smink i youtube video?

’’ Den här ögonbryns pennan, 

köpte jag på HM och den är i färgen bla bla och har numret.. bla bla..’’

Jag förstår att människor kanske vill visa upp och sånt.. men när videon börjar bli typ 25 minuter lång… come on really?

Människor får kolla på exakt vad dom vill… men detta är min åsikt och den står jag för.

Att jag tycker att tjejer inte behöver smink för att se vackra ut!
Ni är fina precis som ni är!

Att det finns för många smink kanaler!

Att media borde uppmuntra tjejer till dom inte behöver smink för att anses vackra!

Smink kan förändra ditt utseende.

Men under allt det.. så är du fortfarande du.

och du är fin precis som du är.

Oktober sol ( Prolog samt kapitel 1 )

                                                 Oktober sol

                               Prolog

Jag går med snabba steg,

Regnet piskar emot paraplyt och en kylig bris sveper förbi,

Får mig och huttra till

Trots att jag hade valt min höstjacka och min stickade halsduk just för att slippa detta

så smet vinden förbi och ger mig gåshud samt hackande tänder.

Tur att jag satte upp håret innan jag gick för hade jag ej gjort det så hade det blåst åt alla håll.

Medans jag går så ser jag människor rusa förbi,människor som står och väntar på sina bussar och man ser att kylan har kommit,

Folks rosenröda kinder och rinnade näsor avslöjar.

Jag går med händerna i jackfickorna, där inne ligger dom och har det bra, 

om man bara kunde byta plats.. fast, vilken konstig situation det skulle bli,

Nu äntligen är jag framme vid mitt favorit cafe,

Det tar en bit och gå men det är det värt,

Jag stannar till och just innan jag går in så slänger jag upp en blick emot himmeln och tänker: 

’’ Kära sol, vart är du? ’’

                         Kapitel 1.

När jag kommer in så möts jag av värmen och lukten av nybryggt kaffe,

Cafet var halvfullt och vanligtvis brukar det vara väldigt högljutt men idag så var det alldeles lagom.

Jag knäpper upp jackan och går fram till kön och ställer mig sist.

När jag har beställt mitt vanliga - en kopp svart kaffe och en mandelkaka så söker jag med blicken efter ett ledigt bord och slutligen hittar jag ett vid fönstret.

Älskar och sitta vid fönstret och blicka ut över folkmängden.

Jag slår mig ner och dricker min första klunk av kaffet samt tar av jackan och hänger den på stolen.

Ur väskan jag har med mig tar jag upp min favorit bok 

’’ vid havets slut. ’’

Slår upp sidan jag var på och börjar läsa.

Under tiden så kommer nytt folk in och man ser hur personalen får jobba hårt för att hinna med alla.

Jag slutar läsa efter en stund

och sätter tillbaka bokmärket och lägger ner boken i väskan.

Vänder blicken ut och låter tankarna ta över.

Tänk att varje människa har en helt egen tanke värld,

att ingen är den andre lik och alla har sin historia och sina egna drömmar.

Fascinerade,tycker jag.

Jag avbryts av en lugn röst,

’’ Ursäkta, får jag slå mig ner här? ’’

Jag vänder blicken uppåt och ser in i ögonen på en mycket stilig man.

Hans choklad bruna ögon och det gyllenbruna håret som sticker fram under mössan.

Leendet var mjukt och välkomnande.

’’ Ja, absolut! ’’ säger jag lite blygt och rätar på ryggen.

’’ Tack så mycket.’’ svarar han och ler ett mjukt leende,

Ställer ner sin kopp med te och sitt fat med en hallonbakelse på.

Sätter sig sedan ner och tar av sig jackan och mössan,

Hans hår lägger sig ner i perfekta lockar.

’’ haha, jag kanske ska presentera mig, Jag heter Simon. ’’

Han räcker fram sin hand för att skaka min och väntar på mitt namn,

Jag svarar halvt blygt 

’’ Jag heter Ellinor. ’’

Han skakar min hand och ler 

’’ trevligt och träffas Ellinor. ’’

Jag små ler och tar en klunk av kaffet samt en tugga av mandelkakan och försöker att inte alls för mycket kolla in den stilige mannen mitt emot.

jag förvånas lite över mig själv.

Brukar aldrig ha detta problem.

Kanske för att jag sällan kollar in människor,

Och har jag gjort det så har det kanske varit en snabb blick men inget mer.

Tror det beror på att jag allt för ofta är i min egna lilla värld eller alltid har näsan i någon bok och dels för att jag aldrig har känt mig attraktiv.

Igenom hela skolan så var jag den där nördiga tjejen, 

den där tjejen som alltid gjorde extra uppgifterna 

och som alltid satt inne på biblioteket och läste.

Jag var den där tjejen som aldrig fick några

 ’’ får jag chans på dig ’’ lappar.

Ingen som frågade mig om jag ville dansa tryckare på något disko. 

Utan det var alltid dom där

 ’’ perfekta ’’ tjejerna som fick frågorna.

Jag har aldrig blivit mobbad men endå har jag alltid varit ensam.

Tror det mesta beror på att jag aldrig har haft så bra självförtroende 

och sen för att jag aldrig har varit så mycket av en talare.

 Men jag hade faktiskt en vän i gymnasiet - Viktor.

Den första vän jag någonsin haft, vi började snacka en dag på lunchen och vi fick bra kontakt men sedan när han flyttade till Malmö så bröts kontakten och jag blev ensam kvar.

Det var ungefär 3 år sen jag senast pratade med honom.

Det var inte det att jag inte hade försökt och prata med honom 

utan att varje gång jag slagit in hans nummer eller skrivit ett sms och tänkt skicka iväg det

så har alltid den fega flickan i mig stoppat.

Jag ville säga något till honom,

Men min hjärna vägrade sammarbeta och jag kände hur jag började svettas.

Jag kände hans blick på mig emellan tuggorna men med en viss möda pressade jag fram en fråga.

’’ Så, kommer du hit ofta? ’’ 

Kollade på honom ett slag innan det slog mig att det där lät precis som en raggningsreplik och jag kände hur jag rodnade.

Men Simon verkade inte ta illa upp alls utan små log och svarade: 

’’ Haha, ofta och ofta vet jag inte om man kan säga

men det ligger nära mitt jobb så brukar försöka komma hit när jag har tid 

men vilket brukar bli svårt med tanke på att jag har lite halvdåliga tider.’’ 

han släppte inte mig med blicken medans han pratade.

’’ För dig då, kommer du hit ofta? ’’ han kollade nyfiket på mig.

’’ Hmm.. så ofta jag kan..typ. ’’ rodnade och kände mig hemskt klumpig med orden.

Han log,

Tystnaden föll över oss i några minuter,

tog en klunk av kaffet och käkade upp mandelkakan.

’’ Hoppas du inte tycker jag är alltför framåt men måste bara säga att jag tycker du är väldigt vacker Ellinor. ’’ Han log.

Jag rodnade och kollade ner och utan att jag tänkte på det så log jag.

Han skrattade mjukt och fortsatte 

’’ speciellt när du rodnar. ’’

Jag visste inte vad jag skulle säga, 

började pilla lite i kanten på bordsduken och fick till slut fram : 

’’ Tack, uhm… du är väldigt stilig ’’ jag rodnade ännu mera och vågade knappt se honom i ögonen.

Han log

’’ Tack så mycket! ’’

Dom följande två timmarna så satt vi och pratade om allt möjligt, det var otroligt länge sedan jag verkligen hade pratat med någon, Han var så lugn och på något sätt.. charmig?

Lusten att lära känna honom bättre,

växte inom mig och ska jag vara ärlig.. så hade jag aldrig känt den känslan.

Aldrig.

                        Kapitel 2.

...............

Svar på frågor om bloggen!

Hejsan alla läsare!

Oj oj, va förra veckan var seg och kändes extra lång.

Känns som denna vecka kommer vara lika seg.. men får försöka hålla ut.. Hahaha.

Så länge jag har musik så klarar jag mig, musiken har räddat mig så många gånger.

Jag sitter just nu i skolans bibbla och lyssnar på musik, egentligen har jag idrott men kan ej vara med, anledning? - Ont i magen :/

Min nästa lektion börjar först 11:55 så tänkte sitta här och chilla tills dess samt skriva ett inlägg c:

Nu när jag smått har kommit igång med bloggen igen.

Många har frågat mig om varför jag startade bloggen så jag tänkte svara på det nu:

Innan jag startade bloggen så var det så mycket jag störde mig på och ville få ut min åsikt och blev sedan frustrerad för att allt för många människor bara blundar för problemen och förväntar att någon annan ska lösa dem/ta upp dem.

Så till slut så fick jag nog och tänkte '' nä nu jävlar! ''

Sen började jag skriva och i början var det inte så många som läste men sen så blev den större och nu har jag över 4000 läsare!

Känns otroligt och att folk verkar gilla att jag vågar uttrycka mig och ta upp ämnen som typ ingen annan gör, 

Att någon inte håller käften utan försöker göra något åt saken.

Sen har jag fått frågor om jag har fått hat för min blogg?

Och svaret är att jag nästan inte har fått något hat alls, kanske någon läsare som inte håller med men inte hat och det är lite förvånade med tanke på hur det är i samhället, liksom sticker du ut så får du hat typ.. men jag verkar ha klarat mig.

Tror det lite beror på att jag anpassar och tänker mig alltid för innan jag skriver,

om någon kan ta detta som kränkande eller något sånt.

Och ändrar sedan för att få texten så bra som möjligt.

Den sista frågan jag tänkte svara på är : '' Hur vågar du ta upp alla ämnen? ''

Jag har aldrig haft problem med att uttrycka mina åsikter, visst har jag fått hat och blivit mobbad för det ibland men det är inget som har hindrat mig.

Mitt knep är att,

Om du får hat för att du skriver din åsikt så är det inget fel på dig,

Alla har rätt till sin åsikt och det är Hatern som är sjukt omogen.

Så detta var lite svar på om min blogg!

Har ni fler frågor så skriv gärna en kommentar c:

Hare gött!

  

Mina komplex

Jag har haft komplex över mitt utseende väldigt länge.

Det har alltid varit något som har varit fel och jag har nästan aldrig varit nöjd.

Jag är född naturligt smal och har en slank kroppsbyggnad. 

Smala ben och platt mage samt små bröst.

Bröst har alltid varit en otrolig jobbig sak och jag har nästan aldrig varit nöjd med dom,

just för att jag alltid har tyckt att dom har varit för små eller att dom hänger lite för långt ner.

När alla andra tjejer i klassen fick bröst så var jag fortfarande platt, vilket jag skämdes för och vilket ledde till att jag ofta bytte om på toan.

Men när väl mina bröst började växa så blev jag jätte glad,

Eftersom jag är smal så har ju inte jag så stora bröst utan lite mindre.

Och jag vet vad människor säger '' ät mer så växer dom. ''

Men låt mig tala om detta för er... DET är inte så lätt.

Men nu på senaste tiden så har jag börjat acceptera min bröst och i dagens läge tänker jag: Dom är fina som dom är och FUCK vad andra säger.

Men jag har jobbat som fan för att kunna tänka så.

Jag föddes med ganska så stort huvud vilket jag också har haft komplex över,

En sak som har stört mig extra mycket är att jag inte kan ha sne lugg bara för att då ser man min långa/stora panna :/

Så lugg är det som passar bäst typ.

När jag gick i 7 så hade jag mittbena vilket jag idag inser att det inte passade.

Plus att man såg alla mina finnar som typ röda tomater.

Sen så har jag haft komplex över att jag har så smala armar,

Jag har alltid tyckt att tröjor ser jätte konstiga ut på mig så det är en anledning till varför jag ofta gömmer mig i en stor munkjacka.

Har så smala handleder att jag knappt kan ha armband.

Ringar går inte heller, 

Så det är typ bara halsband som funkar :)

Sen har jag haft komplex över min vagina.

Vilket kanske inte är så vanligt eller jag har ingen aning.

En konstig sak att ha komplex över kanske.. men men...

Många kanske inte vågar säga att dom har komplex över det men jag känner '' whata hell, jag skäms inte längre. ''

MEN sen saker jag faktiskt är nöjd med när det kommer till mitt utseende är:

Min ögonfärg ( blå,grön,gula, ) , min hårfärg, min rumpa, 

Har NI några komplex?

I så fall, över vad?

Har ni något knep ni använder för att kämpa emot dem?

I så fall, 

skriv gärna en kommentar :)

( man kan vara anonym! )

Jag hoppas ni gillade detta inlägg!

och kom ihåg... 

DU är fin PRECIS som du är!

Döm inte '' Metalheads ''

Hej alla läsare!

När människor tänker på '' Metalhead '' så tänker dom ofta på svart klädda personer, 

Som har tatueringar, nitar, kedjor, kängor och ser allmänt '' läskiga ut ''.

Dom anses som läskiga av många bara för att dom sticker ut och folk drar ofta slutsatsen att '' Metalheads '' är farliga/otrevliga.

Vissa personer som är '' Metalheads '' kanske inte är värsta folkkära personerna utan föredrar och vara ensamma och kanske har ett ansiktes uttryck som ser kanske arg/farlig ut och det är något dom vill att det ska vara.

Men sen finns det även '' Metalheads '' som inte alls är sådär, 

Som är trevliga och kanske inte skulle ha något emot om det kom fram någon och sa '' Hej '' eller åtminstone inte kollade på den personen som om den skulle döda dig.

Människor kopplar ofta Svart,nitar och kedjor, tatueringar och piercingar, kängor till något som kan vara farligt.

Vilket är synd!

Tycker synd om dom, att bara pga av deras stil så dömer folk dom som läskiga.

Utan att ens ge dom en chans,

Jag klär mig i svart och jag märker själv hur människor kollar konstigt på mig och typ dömer mig som läskig, att dom tillomed kan välja att avstå att sitta bredvid mig på bussen trots att det är proppfullt på alla andra säten.

Eller när jag ska sätta mig och vänta på bussen så har det hänt flera gånger att visa har flyttat på sig bara för att jag har satt mig där.

Vilket jag finner tråkigt,

Vad jag vill säga med detta är att DÖM inte Metalheads eller vem som helst som kanske har en annorlunda stil,

Utan ge människan en chans, 

vem vet?

personen kanske är världens trevligaste!

Bara för att någon sticker ut så behöver inte det betyda att människan är ett Freak och är farlig.

Utan bara att kanske personen gillar att uttrycka sig igenom stilen och gillar att klä sig annorlunda. 

Jag hoppas ni fann detta inlägg intressant och lämna gärna en kommentar på kanske framtida inlägg eller en åsikt :)

Alla har vi olika åsikter och jag vet att alla kanske inte håller med mig medans andra kanske gör det.

Vi hörs!